Den klassiska processen för bildandet av molekyler   Ett foto av en väteatom som tagits med ett fotojoniseringsmikroskop visar att elektroner roterar runt en atoms kärna inte i orbital, utan i banor som bestäms av lagarna i klassisk elektrodynamik. Om vi ​​ser fullfjädrande banor i bilden och ständigt fortsätter att kalla dem orbitaler är vi enligt vår mening schizofreni. Valensbindningarna mellan atomer bestäms av deras magnetism. A. Ampers hypotes om magnetismens natur, baserat på det faktum att atomerna i alla ämnen, som roterar runt en atoms kärna, genererar mikroström, som ger upphov till atomens magnetism, inte är sant. En atoms magnetism bestäms av laddningsobalans eftersom de negativa och positiva potentialerna verkar vinkelrätt mot varandra. De elektroner, som i sin rörelse runt kärnan är indelade i två grupper, uppdelade lika (eller med en skillnad i en elektron), alstrar en negativ potential, som för det första sträcker dragkrafterna i kärnan i motsatta riktningar, och för det andra den andra sidan dess potential attraherar de positiva potentialerna hos kärnorna i andra atomer.  Och i kärnan hos en atom genererar protoner som sträcker sig mellan två grupper av elektroner positiva potentialer, som för det första motverkar kärnans sträckning och för det andra lockar den potentiella verkan vinkelrätt mot elektronens rotationsplan elektroner av andra atomer. Till exempel, i en vätemolekyl, är två atomer anslutna av två elektroner som lämnar kropparna hos sina atomer och ligger mellan dessa kroppar i den substans som dessa atomer bildar. Det vill säga i planet för rotation av elektroner bildas en kraftring i form av verkliga gravitoner som vilar i ett ämne och polariseras av elektroner, som lockar roterande atomer. I fallet då exempelvis en syremolekyl bildas av två par elektroner, har molekylens struktur två elektroniska ringar. Och i detta fall adderas kärnan hos atomernas av elektronringarna till repulsionen av ringarna från varandra.  Om kvävemolekylen bil ... Read more